Jag kan inte sluta titta på det här. En tjomme vid namn Franz bestämde sig för att testa sin egentillverkade fallskärm genom att hoppa från Eiffeltornet en vinterdag 1912. Det gick käpprätt.
Hundra år senare ser jag hans dumdristigt modiga fall och slås av hur levande han var in i det sista, hur mänsklig och tidlös och bräcklig och vacker i sin stolthet.
Och andetagen! Som förvandlades till rök i den kalla Paris-morgonen några sista gånger innan just den här människan slutade andas för evigt. Gud jag hade velat känna dig, Frank.
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...