En av de bästa grejerna med att frilansa jämfört med att vara fast på en tidning är att man får prova på massa saker som man aldrig annars hade provat på. Som att stå vid en stor buffé och unna sig lyxen att smaka på nån exotisk grönsak som man hade ignorerat om målet bara var att äta sig mätt.
I dag gör jag till exempel debut som veckotidningsskribent, i och med en Allers-artikel om tv-producenten Gunilla Nilars som jag under många år stötte på i samband med Allsång på Skansen.
Min text är låååångt från Aftonbladet, om man säger så. Jag läser den igen och känner mig väldigt svensk och trevlig. Det är en ovan och rätt skön känsla.
