Jag stod ofta vid det här fönstret och tittade ut över Solna och Sundbyberg vintern 10-11. När allt var nytt och mitt liv genomgick en förändring från grunden. Det var en fantastisk tid och en vidrig tid på samma gång. En berg- och dalbana som gjorde mig utmattad ända in i själen.
Idag tog vi farväl av Solna-lägenheten för sista gången. Jag ville gråta men jag har så svårt för att göra det. Att skiljas är sannerligen att dö en smula. Ett kapitel avslutades idag och kommer aldrig åter.
