Första timmarna tillbaka är alltid nedslående. Man hade glömt bort att folk inte hälsar här, att man inte ber om ursäkt när man råkar gå i vägen för någon, att restaurangbiträden är uttråkade, snorkiga cunts. Att vi som folk går och bär på en slags kollektiv bitterhet, en känsla av att livet har varit orättvist mot oss och att vi är i vår fulla rätt att muttra. Vi svenskar är ett bortskämt, ogint skitfolk. Vi ser inte livet som ett äventyr, vi ser livet som en uppgift som vi måste tampas med dag ut och dag in. Åh vad jobbigt! Åh det är så synd om oss!
Men det är klart, vi har ju allemansrätten. Så vi kan gå ut och vara tungsinta i valfri jävla mossa.
Här är några random bilder från min senaste utflykt i frihetens och möjligheternas land, apropå inget alls:
Första kvällen. Yankee stadium. Yankees låg under med 4-0 efter första inningen mot Twins, men Curtis Granderson slog tre homeruns så NY vann med 7-6 till slut.
Till min stora förvåning fick jag ett mess av min kompis Maud i tredje inningen. Hon frågade om jag var på matchen och bjöd ner mig till sina platser (de var rätt mycket bättre, som synes). Världen är skrämmande liten ibland.
Maud hängde jag med på lördagen också. Hon och hennes hyggliga webbkille Albert ska bo i NY i två månader, the lucky bastards. Vi gick bland annat på en mexikansk restaurang i Cobble Hill i Brooklyn som hade takservering med fantastisk utsikt över Manhattan. Mycket trevligt.
Resten av dagarna fotade jag med min sprillans systemkamera. Så det kan hända att jag lägger upp några fler bilder sen. Möjligtvis en fantastisk bild på en ekorre med Capitolium i bakgrunden. Möjligen också ett otroligt foto på en fågel som sitter på en gravsten på Arlingtonkyrkogården. Vi får se.
