Björn

Jag har en kompis som heter Björn. Han är fan i mig snudd på en perfekt människa. Jag vet att han inte är det – han har säkert sina brister som alla andra – men herreGUD vad jag beundrar denna man. Han har pondus, han är vis, han är rolig, han är trofast, han skriver som en Gud, han har alltid ett par öron till övers när man behöver prata. Han hedrade mig och Jessica med att hålla tal på vårt bröllop och lyckades samtidigt få hälften av våra kvinnliga gäster att bli störtförälskade i honom (dock inte Helena här nere, hon är lyckligt gift).

Nyss ramlade jag över den HÄR gamla krönikan han skrev för en massa år sen. Och blev återigen påmind varför jag älskar honom så mycket.