Jag och Susanne har haft en syskonaktig relation genom åren. Jag har alltid tyckt väldigt mycket om henne, men vi har alltid haft märkligt lätt att börja bråka om saker och ting. I dag skäms jag över många av dom där bråken. Jag minns särskilt ett, sommaren 2010, som helt och hållet var mitt fel. Vi var på en fest och började tjafsa om Bladets bevakning av prinsessan Victorias bröllop, som Susanne var chef för. Helt oförtjänt tog jag ut min ilska på monarkin som statsskick på Susanne, vilket slutade med att vi stod och skrek på varandra inför förvånade kollegor. Jag bad om ursäkt efteråt, men jag skäms än i dag. Susanne förtjänade inte det där. Hon gjorde ett helt fantastiskt jobb med bröllopet. Hon är och har alltid varit en fin vän.
Det är den här bilden bevis för.
