Matchen mellan ”På spåret” och ”The Voice” slutade oavgjort.
Det blev 2-2.
Fredagskvällar klockan 20.00 innebär numera en rejäl prestigefajt mellan SVT och TV4. Igår ställdes ”På spåret” för första gången mot Fyrans ”The Voice”, som ska sno tittare i yngre medelåldern från SVT:s gamla trotjänare.
Om man lyckas med det får framtiden utvisa. Klart är att programmet redan nu har hittat sin identitet som en varmare, snällare storebror till det insomnade ”Idol”. Greppet med en kändisjury är lyckat, även om de inte alltid drar åt samma håll. Ola Salo är programmets klarast lysande stjärna, en slags Alexander Bard med hjärta: fyndig och knivskarp i sina omdömen, men utan att någonsin bli nedrig. Rapparen Petter är en mysfarbror som ler med hela ansiktet och säger ”sjukt bra” om i stort sett allt. Men både Carola och Magnus Uggla har än så länge haft svårt att hitta sina roller i programmet. Ugglas kaxighet är malplacerad i ett så genomhyggligt program, och Carolas proffstrevlighet känns utstuderad bredvid Salos genuina värme. ”The Voice” har potentialen att bli flera klasser bättre än vad ”Idol” någonsin var, men då krävs det att juryn blir mer samspelt och att de klarar av hoppet till live-tv när det lider.
Gårdagens avsnitt av ”På spåret” var kanske inte det bästa den här säsongen, men med Sveriges roligaste man (Peter Wahlbeck) i ett av lagen och Sveriges trasigaste popstjärna (Olle Ljungström) på scenen går det inte att misslyckas. Och Kristian Luuk ska ha en eloge för att han försökte överträffa självaste Ingvar Oldsberg i krystade ledtrådar: ”feministiskt parti och läpp på engelska” ledde inte helt spikrakt till Fi-lip-stad.
Oavgjort efter rond ett, alltså. Rond två väntar nästa vecka.
(Tv-krönika i Aftonbladet, 7/1-12)
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...