Och dagarna går. Och min son växer. Han tar av sig bebisskinnet och kliver ut som en perfekt skapt pojke. Hans gudomliga små funderingar om livet blir mer eftertänksamma, mindre grammatiskt kaotiska.
Och han har lärt sig att säga "också". I månader vände han på konsonanterna och sa "osckå". Jag saknar det redan. Jag vill inte att han ska bli stor. Stora människor är miserabla monster. Små människor är glada änglar.
torsdag 24 mars 2011
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...