Jag har gillat Slayer ända sen jag köpte South of Heaven på kassettband i San Francisco 1991 och lyssnade på den i Ruths gästrum om kvällarna. Men jag har varit för lat/bekväm/snål för att nånsin gå och se dem live. Not anymore! Den 3 juli sitter jag i sektion Ä1 på Ullevi (hmm, nåt säger mig iofs att bokstaven "Ä" betyder att jag sitter rätt långt från scenen) och njuter av att se Jeff Hannemans blonda frippa vaja i vinden under "Angel of death".
Just ja, Metallica lirar visst också senare på kvällen. Men det är lite skit samma. Det är JEFF jag vill åt!
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...