Hans Mosesson bär upp en cancersjuk, döende Christopher Lee i sina armar. De båda vithåriga, skäggiga männen stirrar djupt in i varandras ögon. Lee säger
Jag vill inte dö. Jag är ju i zenith av mitt liv. Jag är som kejsaren av Rom, som tvingas tillbringa sin sista stund tillsammans med sin fiende.
Hans Mosesson ger Christopher Lee en mörk, besviken blick. Sen lägger han ner den fågellika kroppen på sängen. Lee ser ut att ångra sig. Han menade egentligen inte det där.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...