Min son har inte en chans mot den här världens kommersiella krafter.
Stackars pojke. Som lika gärna kunde leka på ett fält med en pinne och ett vedträ och suga in frisk höstluft i sina lungor. Istället massakreras hans lilla fantasi av tjugotre olika Buzz Lightyear-dockor på Toys R´Us. En som dansar. En som går. En som letar efter fossil. Och så besvikelsen när han bara fick med sig en liten Buzz på skateboard för 149 kronor hem.
Det lilla fingret som trycker förgäves på rymddräkten. Det finns ingen förinspelad röst på den här Buzz, min son. Det är bara en stum bit plast som rullar fram på hjul.
söndag 24 oktober 2010
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...