...här är alla låtar jag framförde på karaoken i går mellan 19-01. Samt min egen högst objektiva plusbedömning.
Guns n Roses: "Sweet child o´mine" - ensam
+
Usel inledning. Tafatt och utan självförtroende. Ville inte gå upp, men blev tvingad.
Håkan Hellström: "Känn ingen sorg för mig Göteborg" - med Markus
++
Godkänd, men det var svårt att göra den här låten tillsammans med en person som dyrkar Håkan som Muhammed. Jag kunde inte uppbåda samma entusiasm som Markus, som hade bånge genom hela uppträdandet.
Alcazar: "Stay the night" - med Ylva och Helena
+
Nej, det här var inte bra alls. Jag gjorde en okej insats, men Ylva och Helena var all over the place. Pinsamt.
Queen: "Bohemian rhapsody" - med Ylva
-
Vem i helvete kom på idén att sjunga det här omöjliga niominuterseposet? Dessutom har jag ett pinsamt minne av att jag försökte headbanga under hårdrockspartiet. Note to self: det funkar inte när man ser ut som en banktjänsteman i håret.
Roger Pontare: "Vindarna viskar ditt namn" - med Tobbe
+++
Texten lämnade efter sig en unken lukt av nationalism. Annars kan det här ha varit kvällens bästa framträdande.
Guns n Roses: "Paradise city" - med Karro
++
Minns inte så mycket av det här. Och ingen annan heller, skulle jag tro.
Lady Gaga: "Bad romance" - med alla
+++
Det finns något väldigt trasigt med den här redaktionen. Men samtidigt något härligt. Vi vill alla varandra väl, någonstans. Vi griper efter varandra i mörkret och våra fingrar nuddar ibland. För några flyktiga sekunder. Sen är vi främlingar för varann igen.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...