Blixt Gordon

Julie blev rädd för nån hund i en Kalla Anka-serie hon såg på Youtube nyss. När jag sa godnatt till henne lovade jag att "ta ett snack med hunden. Jag ska ta honom i örat". Julie nickade förtröstansfullt.

Det härliga med att vara pappa till en treåring är att hon verkligen tror att jag har förmågan att göra det. Att jag kan hoppa in i dataskärmen och ge den där jycken en bassning den sent ska glömma för att den hade fräckheten att skrämma min dotter.

Det gäller att njuta av den här magiska illusionen så länge det går. För en dag vaknar hon upp och inser att hennes pappa är en underbetald, överviktig löneslav som mest av allt skulle vilja gå och lägga sig och sova 28 timmar i sträck.