Julie blev rädd för nån hund i en Kalla Anka-serie hon såg på Youtube nyss. När jag sa godnatt till henne lovade jag att "ta ett snack med hunden. Jag ska ta honom i örat". Julie nickade förtröstansfullt.
Det härliga med att vara pappa till en treåring är att hon verkligen tror att jag har förmågan att göra det. Att jag kan hoppa in i dataskärmen och ge den där jycken en bassning den sent ska glömma för att den hade fräckheten att skrämma min dotter.
Det gäller att njuta av den här magiska illusionen så länge det går. För en dag vaknar hon upp och inser att hennes pappa är en underbetald, överviktig löneslav som mest av allt skulle vilja gå och lägga sig och sova 28 timmar i sträck.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...