Har varit hemma i 24 timmar, vår lilla N.Y-tripp känns redan som ett avlägset minne. Eller som att den inte hände alls. Jag vet att man ska vara blasé när det gäller sånt här, men jag är fortfarande barnsligt fascinerad av att man kan sitta på Yankee Stadium i Bronx ena dagen och hämta sin dotter på Korsängens förskola i Västerås den andra.
Noterar f ö att min kollega Lasse såg samma matchserie som jag (Yankees-Red Sox) i helgen. Men han såg match tre i söndags, vi var där i lördags.
Har lagt upp bilder på Facebook för dem som är nyfikna på hur Stora Äpplet ser ut nu för tiden, och hur fet Jon Forsling ser ut nu för tiden. Orkar inte riktigt skriva någon resedagbok känner jag. Nöjer mig med att konstatera att solnedgången en höstdag i New York får en agnostiker som jag att vilja börja tro på Gud.
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...