Noterar att Tommy Nilsson dubbar i stort sett varje barnprogram på teve. Först myste jag lite mästrande åt det; stackars Tommy, liksom. När sångkarriären går åt helvete är Bolibompa de enda som fortfarande ringer.
Sen tänkte jag om. Att göra kultur för barn borde ju vara det finaste och mest prestigefyllda som finns. Vuxna människors hjärtan är en saltöken, att försöka nå fram till dem är som att kasta pil med bindel för ögonen. Vi är alla trötta fjärdehandsgenerationer av de vi en gång var. Bleka, bleka skuggor.
Men barn förstår. I deras hjärtan frodas fortfarande en sällsam djungel. Strindberg borde ha fokuserat sina krafter på Bu och Bä istället.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...