Nås av nyheten att en f d kollega har dött. Låter som självmord, men jag vet inte. Kände honom marginellt, tyckte han verkade rätt olycklig. Känner skuld. Ingen jätteskuld, men ändå. Hade han levt om vi på jobbet hade ansträngt oss lite mer för att vara vänliga mot honom?
Döden är verkligen helt orimlig. Plötsligt är man ingenting. Plötsligt har man åkt till ingenstans.
Och kan aldrig aldrig aldrig komma tillbaka.
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...