Jag provoceras av Svenska Akademiens fega uselhet. Vem i helvete bryr sig om hur tysk-rumänska flyktingar hade det på 40-talet? Men det är precis det Hertha Müller skriver om. Och det är precis ett sånt jag-somnar-bara-jag-tänker-på-det-författarskap som firma Engdahl&Englund premierar. Jag skäms. Nobelpriset i litteratur har blivit VM i navelludd.
Säg efter mig, Peter och Horace: C-o-r-m-a-c M-c-C-a-r-t-h-y.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...