2017 var en berg- och dalbana på många sätt. Här, for all posterity, har jag samlat några stolpar:
Årets bergstopp: Tändandet av ett nytt liv i oktober, ett liv som just nu växer till sig i Jessicas mage innan hen (är nästan säker på att det är en han, men vi vet ännu inte helt hundra) anländer och börjar andas Jordens syre någon gång i juni. Så märkligt, så mäktigt. Du är så efterlängtad, lille vän.
Årets bergstopp 2: Släppet av min första bok i september. En livslång dröm som blev sann.
Årets djupa dalar: En mor som försvann allt längre in i dimman. En svärmor som drabbades av cancer. Jämfört med döden kan det värdsliga livet kännas så futtigt och meningslöst. Ändå har vi gjort vårt bästa för att fortsätta vår vardag, fortsätta glädjas över den. I skrivande stund lever de båda kvinnorna som födde mig och min fru, och det är något att vara djupt tacksam för.
Årets barn: Julie, Edward och Liv. Julie fyllde 11, Edward 9, Liv 5. De fortsatte att expandera mitt hjärta. Just när jag inte trodde att det kunde älska mer så gjorde de något som fick det att vidgas ytterligare. Att vara pappa är det svåraste jag vet. Och det vackraste jag vet. Tack för det här året, älskade ungar.
Årets fru: Jessica. Hon fortsätter att vara min bästa vän, och är så het att solen rodnar. Med Jessica behöver jag aldrig känna mig ensam eller förställd. Hon är min hamn och min rymd. Tack för det här året, älskling.
Årets resa: Barcelona i augusti. Kommer alltid att minnas de varma dagarna och nätterna i den vackra och vibrerande staden, kvällarna på Plaza del Diamant, promenaderna upp och ned för Las Ramblas, de salta vågorna på La Barceloneta.
Årets sportevenemang: FC Barcelona – Chapecoense 5-0. Måhända inte den jämnaste matchen i världshistorien, men så vackert att sitta där på Camp Nou med min son och se Messi göra mål samtidigt som solen gick ner över kullarna.
Årets bok: Justin Cronins "The city of mirrors". En värdig avslutning på den fantastiska "The Passage"-trilogin.
Årets bokbesvikelse: Mats Jonssons "Nya Norrland". Brukar älska Jonssons serieböcker men den här var skittrist.
Årets bokbesvikelse två: Dennis Lehanes "Since we fell". Älskar Lehane – är chockad över hur värdelös denna dynga var.
Årets tv-serier: "Narcos" (säsong 1-3), "El Chapo" (säsong 1-2), "Designated survivor" (säsong 1-2), "Strange things" (säsong 2).
Årets sportupptäckt: Att squash är fantastiskt roligt. Hann beta av typ trettio matcher med Joni innan en krånglande häl satte stopp för fortsatt spel i december. Tillfälligt stopp, hoppas jag – jag längtar redan tillbaka.
Årets krångel: Biljäveln gick sönder med jämna mellanrum. Värsta var när generatorn la av i typ oktober. Nio tusen spänn åt helvete.
Årets fest: Min releasefest för boken på Slottsgatan 19 i september. Blev rörd av att så många kom och ville fira den med mig.
Årets roligaste frilansknäck: Mötet med Richard Dawkins i Stockholm i oktober. En månad senare intervjuade jag Daniel Dennett också – alltså betade jag av 50 procent av de så kallade "Four horsemen of Atheism" under året. Ännu ett bevis på att jag stundtals har världens bästa jobb.
Årets låtar: Watains "Sacred Damnation", Megadeths "44 minutes", Interstellar-soundtracket. Ja, de två sistnämnda kom inte i år men jag är inte så hipp av mig.
Årets öl: Ballast Points Pale Ale "Grunion". Utsökt pilsner som oftast avnjöts med Johan på Slow Down.
Årets sekunder: När jag gick in på Edwards rum den 12 september och fiskade upp den första kopian av boken ur ett vadderat brev som förlaget skickat från tryckeriet. Var livrädd att jag på något sätt skulle känna mig missnöjd med hur boken såg ut in real life, men det gjorde jag inte. Jag kände mig bara väldigt, väldigt stolt.
Årets sekunder 2: När stickan på diskbänken visade att Jessica var gravid i andra veckan. Inte helt oväntat – vi hade försökt bli med barn relativt länge – men ändå helt omvälvande.
Har säkerligen glömt tusentals saker. Vardagen flyter in i vardagen, ögonblick glöms bort, tiden flyr och kommer aldrig åter. Men även om 2017 bjöd på en hel del smärta och oro kommer jag alltid att vara tacksam för det här året. Jag fick leva, jag fick vara frisk, jag fick dela det med dem jag älskar.
Tack, sjutton. Vi ses aldrig mer. Välkommen, arton.
