tisdag 21 februari 2017
Tisdag
Här sitter hon, min vackra. En blaskig tisdag i februari, vid ett fönster på Västerås stadsbibliotek. Med näsan djupt i en tjock och svårläst bok om psykologi, i början av en lång färd mot sitt drömyrke.
Vi lämnade disken hemma, tog bilen ner på stan och satte oss på Global Living i morse. Mitt emot varandra i glansiga fåtöljer, hon med sin bok, jag med min dator. Sen vandrade vi genom ett ljust och friskt Västerås som porlade av nysmält snö och satte oss här på bibblan.
Det slog mig, vilken ynnest ändå. Att få ha en hel dag med sin fru, en vanlig tisdag, när de flesta andra par är iväg på sina jobb. Att få vandra där i det där töande vinterlandskapet med sitt livs kärlek vid sin sida. Det är inte alla förunnat.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...