Köpte skivspelare på postorder från Tyskland för något år sedan. It was a cheap piece of shit, men tyckte den såg snitsig ut, lite 30-talsvibbar sådär, som en intellektuell möbel i vårt vardagsrum.
Men högtalaren sprakar och skivtallriken har börjat snurra för långsamt. Willie Nelson låter som Fred Åkerström. Slayer låter som ett doom-band. Jocke Berg låter som att han är 92 bast. Och så vidare.
Jag sätter på Nelson ändå. Fantiserar att jag sitter i ett skyddsrum under Andra världskriget. Grammofonen knastrar och slirar, medan bomberna haglar därute.
onsdag 8 februari 2017
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...