Tillbringade dagen i min ungdoms stad, Uppsala, tillsammans med min vackra mamma som fyller 78 om en vecka. Vi flanerade längs med Fyrisån, gick i bokaffärer, åt lunch, tände ett ljus för moster Doda i Domkyrkan, satt i Stadsparken.
Njöt av en prunkande, vacker försommardag.
Min mamma berättade om Peru, där hon bodde i slummen som 25-åring. Vidunderligt, det här livet. Så rikt och så fullt och så långt.
Ändå kan det kännas för kort, när man vet att det måste ta slut.
torsdag 4 juni 2015
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
För ett tag sen satte Edward ner foten i plugget. Hans klass fick lära sig en alfabetsramsa som gick så här: ABCD - råttmor kokar te EFGH...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...