Mitt hjärta brast när jag skjutsade honom dit. Den glada men samtidigt livrädda uppsynen, den lilla uppvärmningsrusningen på gräset och lättnaden när hans bästis dök upp i elfte timmen så han åtminstone kände en person i havet av okända och läskiga ungar.
Tydligen hade hans lag fått stryk i första matchen. Med 10-1. Sen hade han missat en straff också. Men min pojke är inte den som ger sig. Hans själ är ljus och solig bortom alla gränser i all oändlighet.
