Jag har så himla många barn. Bara tre i och för sig, men ibland känns det som att det springer omkring en hel flock av critters här hemma. Att säga att barnen har förändrat mitt liv vore en underdrift. Jag älskar dom så mycket att jag nästan svimmar. Och de kan vara så jobbiga att jag också nästan svimmar.
Livet blev större med barn, och jag är tacksam för det. De har lärt mig så mycket, mer än jag har lärt dom. Innan var jag ett cyniskt, narcissistiskt arsle som borde haft stryk. Nu är jag fet, men mycket gladare och visare.
Igår var jag och Edward på länsmuseet här i stan. Det är så härligt att vara med honom. Han är så glad och solig och har så enormt mycket kärlek och god vilja i sitt bröst. Och trots att han har kunnat alfabetet sedan länge fascinerades han av en utställning av färgglada I och G och M och Å.
Att få barn var som att lära sig alfabetet igen, när jag tänker efter. Jag kände redan livets bokstäver, så klart. Men jag uppskattade aldrig hur vackra de var.
Det har barnen lärt mig.
