I morse när jag vaknade låg en tjock dimma över Västerås. Det var först när jag och Jessica pratade på telefon lite senare som vi båda insåg - samtidigt - att "dimman" så klart i själva verket var röken från den gigantiska skogsbrand som just nu härjar i Västmanlands skogar.
Jag satte Liv i bilen och drog till mina föräldrars hus i norra Uppland. På vägen dit kom jag närmare brandens epicentrum. Det var surrealistiskt. Röken låg tjock och frätte i näsborrarna. Plötsligt flög en släckningshelikopter rätt över bilen. Trots att den flög lågt och hade påslagna ljus såg jag den först när den var alldeles ovanför oss; röken var så tät.
Här i Stalbo skäms jag nästan över att luften är så klar. Det kunde ju lika gärna vara de här skogarna som brann upp just nu. Lika gärna min barndoms skogar, lika gärna mitt barndoms hem.
