Våra vänner Karin och Johan gifte sig igår, och höjdpunkten för mig var när de ställde sig upp och höll varsitt tal till varandra under middagen. Jag har varit på säkert trettio bröllop i mitt liv, men jag kan inte minnas att jag har varit med om det tidigare.
Men det var ju genialt. Vad kan vara vackrare än att sätta ord på sin kärlek, att manifestera den inför sin släkt och vänner? Jag önskar att jag och Jessica hade tänkt på det när vi gifte oss. Men jag hade å andra sidan skitit på mig av nervositet.
Karin sa det bäst: "om jag dör i morgon har jag åtminstone blivit älskad och fått älska i mitt liv".
Allt annat är ju, i slutändan, trivialiteter.
