Här står min pappa i ett snöoväder och försöker intala sig själv att det är vår. Till sin hjälp har han en dunk med bensin, som han generöst häller över de sura kvistarna...
...men det vill sig inte riktigt. Ungarna, och deras nya kompisar Tilda och Alice, vill redan i detta patetiska skede ändå börja grilla sina korvar. Men jag säger åt dem att vänta, eftersom min kära far har ett hemligt knep att ta till när bensin inte räcker till.
Och det är att hälla på mer bensin. Till slut sträcker sig en oljesvart rökplym upp mot de snötunga molnen, vi sjunger Sköna maj välkommen och jag tänker att Grekland i morgon känns rätt fint ändå.
