torsdag 29 maj 2014

Min son, dramatikern

Edward kommer hem, andfådd. Orden rusar ur hans mun:

"Det var en gammal gumma som slog oss nere på gården!"
"Va?"
"Hon slog så här på mina axlar (visar kraftiga piskrapp) och sa 'fy på er, era jävla ungar'"!
"Va? Vad hade ni gjort?"
"Inget!"
"Men vad fan!"

Jag rusar in till rummet bredvid, där Jessica och Julie sitter.

"Har du hört att ungarna åkte på stryk av nån gammal kärring nere på gården precis?"
"Va?"
"Vad var det som hände, Julie?"
"Vi gick runt som zombiesar. Då var det en gumma som knackade på sitt fönster och viftade med fingret åt oss att vi skulle sluta".
"Var hon inomhus?"
"Ja".
"Så hon slog er inte och kallade er inte för jävla ungar?"
"Nej, man hörde inte vad hon sa".
"Edward, har du en tendens att överdriva saker?"
"Ja".

2019

(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...