Eder Fon gjorde något extremt ovanligt denna kväll i maj: han gick på thrash metal-festival tillsammans med 50 000 andra svennar. Det var mycket trevligt, förutom att det var 15 minus och jag officiellt frös pungen av mig och således inte längre kan föröka mig.
Min gamla vän Björn var mitt tappra sällskap i frysboxen. Följande konversation summerar ganska bra hur gammal och bekväm jag är nu för tiden:
Jag: Fy fan vad det där var bra!!
Björn: Danzig eller kaffet vi just köpte?
Jag: Kaffet så klart!
