I kväll har min fru sitt första stora event på Folkets Bio Elektra, där hon har jobbat som projektledare sen drygt två månader.
En kväll om henligheter (Obs! stavningen) är helt och hållet Jessicas idé, från ax till limpa. Hon har övertygat landshövdingen att ställa upp. Hon har fixat massa spännande föreläsare som ska prata om ordet "hen" och dess olika betydelser, hon har gjort reklam i sociala medier och fått utrymme i lokalmedia, hon har brytt sig om detaljer som vilket pipmunstycke konferencieren ska ha på sin vattenflaska. Jag är
djupt imponerad av att hon har rott det här projektet i hamn, särskilt eftersom det här är ett helt nytt arbetsområde för henne.
Det är inspirerande att vara gift med en människa som brinner så mycket som Jessica gör. Jag själv har en tendens att tröttna på samhället och människor runt omkring mig, att känna att "fuck it, vad spelar det för roll? Vi ska ju ändå dö snart".
Och det ska vi ju. Men livet är inte över förrän det är över. Under tiden kan man faktiskt vara engagerad i samhällsfrågor, försöka hitta en mening i det meningslösa, säga ja till människor och skapa något från grunden med sina bara händer för att det är vackert att göra det.
Under tiden kan man välja att vara som min fru.
