Jag jobbar på VLT den här helgen. Stretar på i femgradigt rusk. Gör enkäter och skriver artiklar, kollar polisanmälningar, gör webb-tv. De salta, grekiska vågorna känns avlägsna, om man säger så.
Och så plötsligt får jag i uppgift att åka ut till Brunnby gård och göra ett jobb. Vad är oddsen? Det var ju här jag gifte mig med världens bästa människa, den 14 januari 2012. Det var här familj och vänner fyllde oss med kärlek och sång och vackra ord.
Jag har inte varit tillbaka här sedan dess. Det känns märkligt. Så tyst och stilla. Och vackra spöken som viskar därinne.
söndag 11 maj 2014
Där det hände
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...