Det är något väldigt vackert och rörande över det faktum att Västerås har sitt eget lag i amerikansk fotboll. I morgon har Roedeers hemmapremiär inför (gissar jag) typ femtio pers (alla i den här stan gillar idiotiska svenne banan-idrotter som bandy, fotboll och hockey), men de har ändå gjort sig mödan att dra ihop en video inför evenemanget ifråga:
Jag ser på videon och tänker på Oakland Coliseum, hösten 2001. 63 000 corpse paintade fans på läktarna, Tom Hanks på sidlinjen, direktsändning inför miljoner, det öronbedövande skriket när Tim Brown gjorde sin första touchdown, en känsla av att befinna sig i universums medelpunkt.
Kontrasten mot Arosvallen en söndag klockam 15 är enorm. Men jag tänker försöka dra dit i morgon. Det är bara för vackert för att undvika.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...