Vi ska flytta om fem dagar. För jävligt. Jag hatar att flytta och jag hatar förändringar. Jag har bott här i tre år, men det känns som tio.
Jag vet att vi kommer att få det bra, bättre till och med. Men jag vill frysa tiden.
Som en led i utrensningen lyssnade jag igenom gamla kassettband precis. Trettio år gamla, en del av dem. 95 procent var skit, men en del var intressanta.
Jag och Fredde som tioåringar, sjungandes Herreys-inspirerade popsånger. Vi i 5-an 1985, förlusten mot Skepparbackskolan. Nåt garage i Sala med ett kortlivat band, jag sexton år gammal och skrålande en låt vid namn "Shit for brains" om jag inte minns fel. Jag och Dan som nittonåringar, en sen kväll på Dagermansgatan, pratandes om livet. Jag och Kalle, akustiska gitarrer. Jag som 27-åring, intervjuad i radio av Terje.
Nedslag i livet. Tidens obönhörliga gång. Efter ett tag tog Liv tag i kassettbanden och slängde dem åt helvete. Det gjorde hon rätt i. Vi ska alla dö, det är bara att släppa taget.
