Åren börjar gå. Jag och Jessica är inte längre ett "nytt" par. 2014 är det femte året vi har varit tillsammans under. Granted, 2010 hann vi bara med tre månader, men ändå. Vi börjar bli gamla i gemet. Och jag har aldrig varit så kär i henne som jag är nu.
Lustigt det här med kärlek. Riktig kärlek alltså, inte sån där papperseldsskit som så många lallar runt i. Jag pratar fucking vedklabbar. Blottläggande av rädslor och det nattsvarta vi alla bär inom oss. Aha-upplevelsen om att man blir sexigare ju fulare man vågar visa sig. Det hade jag inte fattat förut.
Jessica genom åren. 2010 på en bar efter Viggos fest. 2011 i Göteborg, då hon fortfarande jobbade som journalist. Och vårt bröllop 2012. Skålen i champagne efter vigseln och den första minuten på en ny resa.
Så nära som vi var varandra då. Det är inget mot vad vi är och kommer att bli.
måndag 6 januari 2014
Det femte året
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...

-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...