1. Att jag inte längre kan rättfärdiga att djur ska dö för att jag ska få lite rajtan tajtan i munnen.
Ja...sen var det väl inte så mycket mer. Jag har varit en sån där köttätare som liksom alltid har vetat att det är onödigt och fel att äta kött, att det egentligen inte finns någon anledning till att göra det och inga argument för det (annat än att man tycker det är gott). Sommaren 2003 var jag vegetarian på prov, vilket jag mådde bra av (jag minns särskilt ett bröllop i Värmland där jag stolt åt en ugnsbakad avocado när alla andra gläfsade i sig lammkotletter). Men sen började jag äta kött igen, av någon anledning.
Så, so long alla slentrianmässiga korvar och cheeseburgare jag tryckt i mig genom åren. Det var kul så länge det varade. Nej, det var det egentligen inte.
