Jessica fick reda på en skön grej om Dan igår: han var med i julkalendern 1995, som rösten bakom några dockkaraktärer. Bland annat Sidney, en hard luck-tjomme som ville gå på bio men aldrig fick göra det eftersom hans mamma var psykopat.
Jessica var 9 den julen och följde slaviskt Sidneys öde. Så när hon fick reda på att Dan hade gjort hans röst blev hon starstruck och började ta bilder av honom.
I morse rusade hon upp och gick in på Youtube för att fortsätta frossa i Dans smootha stämma. Det här livet är så konstigt. Det är som att allt hänger ihop på nåt sätt, eller hur?
lördag 28 maj 2011
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...