Love attack in freedom

Kom hem från Stalbo med två kassar fullproppade med gamla kasettband, i hopp om att hitta mina och Declans gamla låtar från våren -92. Det hade varit fint att reminisce med honom om två veckor, sitta och himla med ögonen till låtar som "Barf, you nerd" och "Floating in a tide of nerds" (vi hade en grej för nördar). Men det där bandet verkar vara borta, tyvärr.

Däremot hittade jag en osalig röra av gamla demos från mina Uppsalaår. Bland dem: L.A.F:s två alster, inspelade i Knivstas nerlagda brandstation 1993-94. Det var som att lyssna på en gul studentmössa, eller läsa en gammal tv-tablå. Musiken var ung och energisk och på något sätt väldigt närvarande, men vetskapen att jag var den enda i hela världen som lyssnade på den fick upplevelsen att kännas tom och lite sorgsen. Jag har inte kontakt med någon i det där bandet längre. Jag vet inte vad de gör. Ändå kunde jag inte låta bli att le brett åt dem sista låten vi nånsin spelade in, ett akustiskt skämt som vi kallade "Solen gick i moln". Vi lät som rövarna i Ronja Rövardotter, som dyngraka greker efter litervis av Sambuca, som de sorglösa 19-åringar med soliga framtidsvisioner vi var.

Vi lät som goda vänner.