Har bloggat dåligt men varför blogga när man kan LEVA?
För det har jag gjort i några dagar, kära läsare. Levt och börjat umgås med insikten att mitt liv faktiskt inte passerade revy för några år sedan. Jag som trodde att min peak kom när jag var 17. Eller 25. Att jag hade missat tåget för länge sen och att Málaga bara var en död stad som samlade damm i ett gammalt album längst in i nån bokhylla.
Nope. Livet och Málaga pågår fortfarande i allra högsta grad. Jag är så glad för det.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...