Jag satt på en plats när jag var sju
dit ingen kunde komma förutom du
När jag läspade och blev retad för min tand
då blundade jag och tog din hand
Fast jag snubblade jämt skrek jag aldrig på tröst
jag hörde din röst
Jag försökte bli starkare av de andras svek
och lärde mig att andas med din kärlek
Vi pratade varje dag du och jag
om hur livet skulle bli en dag
i alla tysta rum nynnade du på en melodi
jag var aldrig ensam
det var alltid vi
- Jessica Isaksson, 3 maj 2011
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...