Jag hade en Jon, 24, dag i dag. Som jag levde när jag pluggade i Sundsvall. Självvald ensamhet, instängd i ett rum, världen därutanför som ett vagt rykte bara. Chips, alltid chips, i handen. Blicken långt bort i fjärran. Känna hur minuterna rinner i timglaset. De senaste fem åren har såna dagar kunnat räknas på ena handens lillfinger. Men en gång i tiden hade jag dem i överflöd.
I morgon: tillbaka till mänskligheten igen.
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...