Allt det där om att vara på väg nånstans

När man blir lycklig in i minsta atomen av sin själ av en Så mycket bättre-låt är man officiellt en svenne. Men fuck it, jag heter ju Sven som ni vet. Tack för gratulationerna på min namnsdag i söndags förresten, era snikna jävlar. I alla fall, låten är Septembers tolkning av Eldkvarns "Kärlekens tunga", och den är det största som har hänt världen sen Gud uppfann stjärten. Bebbarna och jag hade disco till den igår, och de höll med. "Sätt på Kärlekens tunga pappa", sa Julie. "Man blir glad av den".

Och den där texten. Som jag har kunnat i åratal förstås, men aldrig lyssnat på ordentligt. När jag pratar med Plura på fredag kan det hända att jag måste tillbe honom. Lägga mig i fosterställning och säga "Plura, den andra versen, den om fjärilen i natten, den...herregud". Plura kommer inte att bry sig ett skit förstås. Kändisar gör inte det när man berättar att man avgudar dem. Nicke Andersson gjorde det inte, Slash gjorde det inte, Kirk och Lars gjorde det inte, Mats Jonsson gjorde det möjligtvis lite.