Jobbkonferens. Lidingö. Vi gläntar på våra inre för några timmar, medan tysta Silja Line-färjor drar förbi som julgranar i natten. Sen stänger vi luckorna. Nu sitter vi som främlingar på bussen tillbaka till grottan. Fan vad jag överdriver. Jag tror att jag har tur med mina kollegor. Det finns själar här. Det finns själar överallt. Men jag tror att vi gläntar mer på våra själar än your average svenska arbetsplats.
Gud vad mycket människor det finns överallt. För många. Och nu på morgonen ser jag tydligen ut som Don King.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...