Jag är märkligt ointresserad av morgondagens kongressval i USA. Låt Ted Haggard-psykopaterna i elefantpartiet ta över då, era jävla jubelidioter. Jag kommer alltid älska Amerika mer än Sverige, för det är i Amerika livet pågår. Men vi är smartare än jänkarna, det måste man ge oss. Inte lika åh-det-kvinnliga-könsorganet-är-livsfarligt-och-gudomligt-på-samma-gång-neurotiska. Vi fattar att alla är människor med tolvfingertarmar i sina magar. Vi vet att alla religioner är skit. Men vi har inte amerikanernas geist. Vi är uttråkade och missunsamma.
I alla fall. Med Teddy dog en stor del av min fascination för amerikansk politik. Det känns lite vemodigt, faktiskt.
måndag 1 november 2010
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...