Min morfar skrev en avhandling en gång om varför Stockholm heter Stockholm. Enligt salig Gustaf Brynnel handlade det om att timmer stockade sig i stans vattenkanaler. Well, nåt ditåt iaf.
Krystad inledning på ett blogginlägg, men så är det för mig nu. Tankar och känslor stockar sig. Folk över hela världen har hört av sig och skrikit sig hesa för att jag ska blogga oftare. Men jag har för mycket på mitt hjärta. Det får inte plats här.
Jag är hemskt ledsen, Gunhild.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...