Japp, Ted Kennedy gråter i sin himmel. Och republikanerna fick sin 41:a röst i senaten. En hårfager jävel vid namn Scott Brown sätter en käpp the size of Texas i Obamas hjul när det gäller att få igenom den historiska hälsovårdsreformen och andra livsnödvändiga kryckor för miljontals knegare på fattigdomens rand.
In other news: det har ringt statsöverhuvuden hela dagen och undrat vad jag egentligen tyckte om Teds självbiografi. Jo, Nicolas, Gordon et al, jag kan meddela att det faktiskt var en fin läsupplevelse. Lite tillrättalagd på sina ställen, lite väl anekdotrik och "mysig" här och där, men ibland golvade Teddy mig med sina sorgsna minnen.
Som när han gick och grät efter Jack på stranden i Hyannis 1963, när ingen såg.
Som när han seglade upp till Maine mitt i natten sommaren 1968 och tittade upp på den stjärnklara himlen och tänkte på Bobby.
Och nu väljer Massachusetts-borna Scott fucking Brown att ta över i hans ställe?? Hur fan kan de? Hur fan understår de sig??
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...