söndag 2 augusti 2009

Plötsligt händer det

Dagarna avlöser varandra som daggmaskar på patrull. Den ena dagen är den andra dagen lik. Mycket tvååringstrots, skrik och gråt, sömnlösa nätter, tråkig husmanskost, socialrealism i stora lass.

Men det finns gnistrande guldkorn också. Bada med Julie på Björnön. Kasta en shampooflaska gång på gång bara för att se Edward skratta åt det så han kiknar. Plöja säsong tre av Sopranos med Lotta när bebbarna lagt sig.

Och nu, som en blixt från en väldigt blå och klar himmel: Alex Schulmans sommarprogram från i går på datorn. Har alltid varit lite kluven till honom, men SATAN vad bra detta program är. Jag grät nyss, när han pratade om hur lik hans dotter var hans döda far. Det kändes fint att gråta. Det gör jag alldeles för sällan.

2019

(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...