Tåg över Öresundsbron med mina tre äldsta critters, incheckning på flådigt hotell och sen sex timmar störtdykning ner i hänga-upp-och-ner-karuseller, sockervadd och fulla danskar på Tivoli.
Framåt nio sänkte sig mörkret över Köpenhamn, och vi stod i kö för att åka ungarnas favoritberg- och dalbana för typ femte gången. En ljusslinga snett ovanför mig tändes. Bakom det vajade ett grönt träd.
För några sekunder försvann sorlet av tusentals människor. Allt som fanns var jag, den där lilla ljusslingan och de vajande löven. En märklig stund, lika helig som den var flyktig, några sekunder då sommaren 2019 plötsligt lät sig fångas i min hand. Jag tror det var lycka, ren och skär.
Sen rörde kön på sig, och världen var tillbaka.
