Häromdagen åkte jag med fru, svåger och mina två yngsta barn till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Tre miljoner svennar trängdes mellan Lotta på Bråkmakargatan hus och Ronjas borg, men det Liv fascinerades av mest var en gammaldags polisstation, komplett med fyllecell och skrivbord för en polischef.
Himlarna öppnade sig och öste ner regn, sen kom solen fram, sen öste sommarregnet ner igen. Vid det tredje skyfallet satt jag och Liv hopkurade i en fängelsecell och hörde dropparna smattra mot ett gallerbelagt fönster.
I några sekunder lyckades jag leka att vi satt där på riktigt, jag och min sexåring, i en cell för 120 år sen, i Madickens värld, i det gamla Sverige, där åskan mullrade över röda trästugor och trevliga små mord begicks när det blåste varma eftermiddagsvindar i gröna buskage.
Träder utanför cellen vajade i blåsten. Regnet föll från himlen och året var 1899.
