Efter några år på is har vi infört schack i familjen igen. Trodde det var kört att få någon av de tre äldsta kidsen att intressera sig för det i konkurrens med Fortnite, Tomu och diverse annan skärmdynga, men de senaste dagarna har partierna avlöst varandra.
Jag mot Jessica. Julie mot Liv. Jag mot Liv. Edward mot Julie. Julie mot mig.
Nyss satt mina två äldsta critters i köket medan tacoköttfärs puttrade på spisen och åska mullrade från en mörk himmel. De spelade en timme, tills allt som återstod var kungarna och varsin bonde i en låst position mitt på brädet.
Remi. Ett handslag över bordet och en välkommen pust från den gamla världen.
torsdag 20 juni 2019
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...