Allt slit var värt det när vi fick se hennes glada och förvånade fejs igår. En förälders lön, en stilla nåd, en liten eufori i det stora hela.
torsdag 8 november 2018
A room of one's own
I veckan som har gått har jag rollat färg i timmar, vi har köpt fåtöljer och mattor, Jessica har inrett. Julies rum var slitet och trist, men nu ser det ut som hon vill ha det: vitt, vitt och mer vitt.
Allt slit var värt det när vi fick se hennes glada och förvånade fejs igår. En förälders lön, en stilla nåd, en liten eufori i det stora hela.
Allt slit var värt det när vi fick se hennes glada och förvånade fejs igår. En förälders lön, en stilla nåd, en liten eufori i det stora hela.
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
För ett tag sen satte Edward ner foten i plugget. Hans klass fick lära sig en alfabetsramsa som gick så här: ABCD - råttmor kokar te EFGH... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...