Allt slit var värt det när vi fick se hennes glada och förvånade fejs igår. En förälders lön, en stilla nåd, en liten eufori i det stora hela.
torsdag 8 november 2018
A room of one's own
I veckan som har gått har jag rollat färg i timmar, vi har köpt fåtöljer och mattor, Jessica har inrett. Julies rum var slitet och trist, men nu ser det ut som hon vill ha det: vitt, vitt och mer vitt.
Allt slit var värt det när vi fick se hennes glada och förvånade fejs igår. En förälders lön, en stilla nåd, en liten eufori i det stora hela.
Allt slit var värt det när vi fick se hennes glada och förvånade fejs igår. En förälders lön, en stilla nåd, en liten eufori i det stora hela.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...