BB var oväntat stilla när vi anlände. Två bilar på parkeringen. Epidural vid 5 cm öppen, vi tog en kaffe och såg Nigeria göra 2-0 på Danmark samtidigt som värkarna rasade i upp till 127 enligt monitorn.
Annie kom ut 19.39. Vid tre sekunders ålder skrek hon till. Sex sexunder gammal öppnade hon sina ögon, och såg sig omkring med en blick som var tusen år gammal, vis, allseende, erfaren. Jag kommer aldrig att glömma den blicken. Som att hon var vid fullt medvetande, och begrundade rummet på BB. "Jaha, det blev Sverige 2018 den här gången alltså".
Barnens första möte med sin nya syster kommer jag heller aldrig att glömma. Min familj har så mycket kärlek i sig, mina barn har så vidöppna famnar. Annie är en good-looking, frisk bebis som kommer att växa upp med en familj som bara vill henne väl. Som vill att hon ska njuta av den här världen så mycket det bara går.
Åskan. Vindarna. Kontinenterna. Universum. Havet. Månskenet. Böckerna, musiken. Vänskapen, skratten. Städerna, skogarna. Allt som gör livet vackert och värdigt.
Välkommen hit, vackra flicka.
